Uppning

Jag åkte inte hem. Stannade kvar och kollade ikapp lite Glee istället. Värt.

There's a fire starting in my heart


Jätterandom bild från Paris i höstas och kyrkogården Père Lachaise.

Funtar på om jag ska ta och åka hem. Är det värt det? Åker jag nu hinner jag vara hemma 2 timmar innan jag ska dra igen. Det är värt.

I'll sleep here, you'll sleep there

Det är spännande hur vissa låtar kan påminna en om saker och tillfällen. Denna lyssnade jag sönder och samman förra året under en Italien-resa. Så fort jag sätter på den får jag bilder av hotellrummet i huvudet. Den här låten ger mig alltid, ironiskt nog, sommarkänslor. Hörde den första gången sommaren -08, lyssnade nästan bara på den i 10 veckor. Nästan. Lite andra låtar fick nog också vara med, på nåder.
Ikväll ska vi fira käraste Mammsen på restaurang B.A.R. Mys. Fram tills dess: deg i soffan och ingångning (ni förstår vad jag menar, eller?) av nya skor.

Look at the stars, see how they shine for you

Två små skolveckor kvar nu. Knappt ens det. Torsdag nästa vecka bär det av till Frankrike, längtar
så att jag spricker. Grannpojken tog studenten igår, jag vill också. Bara två år kvar. "Bara".
Men jag tror nog jag överlever. Vore lite tråkigt annars.
Denna går varm i mina hörlurar för tillfället. Älskar hennes röst. Och låten. Särskilt tredje
versen, den är nästan perfektion. Men bara nästan.

Like an Indian summer in the middle of the winter

Bilder på julens något överambitiösa pepparkakshus. Kände att jag behövde dela med mig av dem, såhär fem månader senare.

All at once am I, seven stories high



Random bild jag hittade på datorn

I helgen har jag tittat på både Titanic och Shakespear in love. Som jag sa till en vän har jag känt mig sådär lagom tjejig.
Men det måste man väl få göra ibland också, eller hur?

lyssna

.

Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date:
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed,
And every fair from fair sometime declines,
By chance, or nature's changing course untrimmed:
But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow'st,
Nor shall death brag thou wander'st in his shade,
When in eternal lines to time thou grow'st,
So long as men can breathe, or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.

RSS 2.0